PUBLIC EREMITE

The stage performance Public Eremite deals with themes, dramaturgy and spacial situations borrowed from ”being” online and specifically looks at shifts of presence in the interaction with audience. The performance plays upon a naive and fairytale-like surface but between sound, words and movement, information is being organized and manipulated. Full documentation of the performance can be seen here.

 

 

 

photo Raul Maia

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”...wiederspiegelt auf unheimliche Art die kommunikative Überfrachtung unserer Gesellschaft, in der die Welt nur noch als medialer Abklatsch, "virtuell" wahrgenommen wird.” Helmut Ploebst Standard 29/11 2013

 

 

Public Eremite was created in close collaboration with the composer Johannes Burström and the artist Clélia Colonna. The creation process also included music and choreography exchange with online collaborators, inteviews, a half fictive survey and materialized in an end process shared with Sigrid Wurzinger (costume), Laura Weiss (set-design), Gerhald Pappenberger (light) and Dominik Grünbühel (projections).

 

 

COPRODUCTION: Tanzquartier Wien, Dansens Hus Stockholm.

 

SUPPORTED by MA7 – Kulturabteilung der Stadt Wien, Arts Grants Committee (Sweden), Schwedische Botschaft Wien

 

Tanzquartier Wien 27, 28 November 13, Dansens Hus Stockholm 12, 13 October 14

Photo: Raul Maia

Sample of paper suggesting interaction as seen in video. Instructions placed inside paper folder distributed to the audience

 

'“Ruth has created a subtle performance that stimulates to reflect on the uncanniness of the Internet's dominance over our lives... ...Her bright but slightly disturbing smile successfully creeps in.” Defying the Realm of Digital Staring by Astrid Peterle On Charlotta Ruth’s 'Public Eremite (click title for full paper)

 

"Så samlar hon in våra papper, och sorterar in oss i högar, och börjar prata, förklara något, men i sitt tal väljer hon de huvudord som vi har valt att skriva ner, så att henne tal kan låta: ”Man vill ju inte att allt bara ska bli REKLAM, för det är ju så REKLAM, och då känner mej sej ANONYM och SLÄKTINGAR OCH VÄNNER.” Det är ganska roligt, och känns uppfriskande, och inte alls så internetfientligt som jag först hade trott". Joakim Clifton Bergman blogged about public eremite

Copyright © charlotta ruth